Sista inlägget nu. och detta är mer memorobilia än något annat. en sista kommentar på höstens äventyr för att bevara detta minne bättre. i skrivande stund sitter jag i mammas o pappas värdelösa soffa i åtvidaberg o skriver. med en liten förkylning fortfarande i kroppen efter london-festandet, men det kommer senare. nu tar vi väl det så kronologiskt det går.
men hur ska man börja skriva allt? jag slutade och flyttade ifrån mitt rum på campus den 16e efter en period av final exams, intensivt festande med alla vänner (framförallt stephen,ollie,sam, grundy, king, winnie, carina, adam, cameron etc). kändes som om alla mina kurser bör vara i hamn men just nu vet jag inte. men bör ha klarat dem likt allt annat som gick bra under terminen. avslutade för övrigt den sista helgen i st catherines med att hänga i mikes vän julios hus,precis som första helgen här. och va även ute på en stor family xmasfeast hos mikes underbara föräldrar och åt mig fet. galet gott.
oh my dog. det är vad man kan säga. vilken tid. har haft en av de bästa höstarna någonsin och jag har lärt mig så ofantligt mycket. har, känner jag, ändrat mig och min personlighet till det bättre och hoppas innerligt att det kan komma att fortsätta och tillåtas visa sig i sverige igen. mitt oklippta fyra månader gamla hår kommer ju försvinna, men annars så. det tråkigaste med sista tiden var såklart alla avsked från alla fantastiska personer. men min filosofi är ju att man ses om man vill och därför va det inte avsked utan "ses senare" som man gav varandra. vi i europa har ju inte så långt till varandra och om inte internet krashar har man ju alltid det. sorgligt va det ju ändå; men döden på en tid är bara födelsen av en annan. och så fort som tiden går kommer så lovar jag att när jag läser detta nästa gång så kommer tanken vara "shiiit, va det sååå länge sen, känns ju som igår". även om mycket lär ha hänt emellan.
men det är klart det är speciellt att ändra sin omgivning o sig själv igen. från att vara sweet swede som dejtade rebecca grundy till att vara en av alla andra singel svenskar. hehe.men det ska vara så. livet alltså. (vilket sentimentalt dokument detta verkar bli nu...)
efter tiden i brock avslutades med stora fester och enorma packningsprojekt åkte jag, bec king, bec grundy och dan macdonald till blue mountain för två dagar. vi åkte skidor en dag men det va iofs heeeela den dagen. lärde dan att åka skidor, helt från grunden. något som han tackade med att ge mig en skidjacka och en gift set med canadian whiskey. vi bodde fyrstjärning (såklart pga bec king) och levde som fan. vilka dagar! perfekt.
sen åkte vi till toronto för en sista natt. där råkade vi äta på samma ställe jag åt första dagen där. galet. vilken "circle of events". men även om vi inte hade gas-spis på rummet så va de även sjukt fina. stöstormen (om la till 4 tim på alla restider) gjorde ontario och toronto fint. symboliskt också! i toronto såg i junior hockey och ¨åt fint. sista dagen träffade vi upp med robban och satte oss på bussen mot NYC. det va en ny känsla. lämna kanada-känslan var inte helt bekväm. men de 16,5 timmar jag och kälvi spendera på bussen gjorde alla känslor lika ömma som skinkorna. förbannde snö o passkontroller. urk.
så ja, då hade jag officiellt lämnat kanada, även om mitt sinne lär dröja kvar där länge. men NY var inte fel. mötte ju upp med robban o lundh och strosa där i fem dagar över jul. det gav andra tankar i skallen. och new york va häftigt precis så som man trodde. exakt som jag trodde det skulle vara. i staden av städer gick vi mest hela tiden, överallt. såg rangers mot capitals 4-5.vände 4-0. bäckis tre assisit, näslund mål. lunkan bra första. ovethkin briljerade o sköt hela tiden o nylander sänkte gamla klubben. lundh gick o sa "som flickan sa" hela tiden, med varierande framgång. jag blev jagad av en jude, shoppat, sagt "vau sau dau dau?" allt för mycket, kallat robban för blobelix och blåbert - med varierande framgång",druckit brooklyn-öl, hamnat i ett segregrerat område i queens, sett lundhs kära diabas från gylsboa i form av raoul wallenberg-monumentet och allt annat man måste se. gött väder nästa hela tiden. att vi såg karl bertils julafton på manhattan in hostel på julafton va precis den mängd jul som jag behövde, och klarar av. underbart va det iaf.allt. julen firade för övrigt med tre österrikare, georg, burnie och markus på en italiensk resutrant i greeenwich.
sen flög södertäljefödda östgötauppväxta växjöutbildade sonen hem. dne 26e lämnade jag usa och nordamerika. över natten flög jag hem o glömde sova så jag fick påtaglig jet-lag. men va bara hemma i typ två dagar o sa hej till alla och farmor o farfar. sen va det londontime
jag o malin bodde hos karro i hennes au pair överklass hus. stort gammalt judiskt hostel under restaurering. kul att träffa malin, karro, jonas, anna, lisa,kalle, sara och maria. bra gamla vänner. annorlunda att hänga med dem igen. konstigt, att de man umgåtts typ mest med kändes mer annorlunda att umgås med helt plötsligt. force of habit i guess.vi åt godmat, vandrade, åkte dyyyr tube, fikade, festade på nyår och jag gick hem 0430 själv genom ett kallt london. pga av detta lider jag nu av förkylning och extrem trötthet. men sjukt kul i london med alla även om sova lite, äta dåligt, supa och sånt tär på unga kroppar.
men nu är det ändå skönt o kul att vara hemma och bli ompysslad av mor och far. äta svensk god mat (ingen jävla KD). göstas park bjuder på samma känsla och vädret är kallt med fint. ger mig tid att förbereda inför vårterminen och c-uppsats (!!!!!). det herr ågren besöket väntar vi med. för snart, den nionde, kommer stephen över för en vecka och då gäller det att vara förberedd. inte bara för att visa sveriges bästa sida utan även för att ha allt tråkigt klart (typ packa) klart. så kul att mr sexypants har tagit besultet att komma över. bra start på 09.
jaha. så typ. dags att avsluta bloggen nu (irriterande att allt formaterades så kukigt nu bara.usch för dålig kompablilitet). må allt dumt man sagt förlåtas av tiden. och allt bra man sagt sjunka in och slå rot. hoppas utrymme ges för ändring och att sverige omsluter mig med varma armar samt att framtiden blir bra.
livet går i tankens färdriktning - så då bör det bli bra. /jakob klasander, 23 år
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar