så där. då va sista tentan skriven. en jobbigt tenta i dispute resolutionen som inte kändes så viktigt.
för nu ni. nu ska jakob lämna sitt hem i 1202, village, brock och bege sig ut i världen igen. det hela börja med sentimentla och stundtals jobbiga avsked till fantastiska personer som man så intensivt delat detta äventyr med. att man kan få sån kontakt med vissa så snabbt bara måste bero på de konstiga förhållandena som man är här under.
jag menar, jag kommer inte ens ihåg hur jag träffa de 90% av alla här, när jag presenterade mig för första gången, när jag gav dem första kramen,när vi va onyktra första gången ihop, när man reste någonstans ihop eller något av dettta?! när jag träffade o sen ringde min svenska taxi-chaffis Sattar första gången? det bara, ja, hände. första helgen jag va här spenderade jag tid i julio o dans hus, mike vänners, och den sista helgen kring brock skedde samma sak. en cirkel slöts. definitivt.
åt även galen amerikansk feast dinner hos mike. kalkon,jams, mashed potatoes o gravy med allt till. blev galet mätt o ansåg mig som en lycklig människa trots fettma av maximal styrka.
nu blir det att packa ner alla minnen i väskorna och sen fly brock university till först blue mountain för skidor med king, grundy och dan. två dagar som jag kommer njuta av men också vara nervös för skador :D skulle vara oförtänkt, för att citera en björn, om det skedde. urk
sen en hotellnatt i toronto efter j-vm hockey och möta upp bobban följt av natt buss till det stora äpplet. där är massor av folk, framförallt lundh, men även jens o sanna och några x-students som man kanske träffa. ska bli fantastiskt kul detta.
orkar inte skriva så mycket mer nu. kommer spana internet så ofta jag kan. i pauserna mellan aktiviteterna. heja heja heja.
snart är jag i sverige igen. känns som ingen tid alls sen jag lämnade ett mörkt regnigt stockholm och jag kan ge mig tusan på att det kommer vara samma när jag landar. men jag ser ingen symbolik i det. goda o fina dagar...
och slutet på min tid här är ju, logiskt nog, bara starten på något nytt!
kramfrån 1202b. snart nån annan stans
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Var inte orolig för en skidskada, Mr J! Allt ont kan vändas till något gott. Så minns vi din första knävridning i Björnrike. Du var väl sju åtta år då. Efter besöket på Vemdalsskalets akutjour fick du ett kraftigt bandage och ett par kryckor. Vi uppfattade det som att du tyckte det var rättså ok att bli lite ompysslad och ömkad, för du hade frusit som tusan i backen och led inte särskilt mycket av att sitta och pimpla chokladmjölk och se på tv.
Vad gäller din skidåkning så har mycket vatten runnit under broarna - där är du en helt annan kille nu - men din inställning till livet verkar hålla i sig!
Glöm nu inte att provköra de små stigarna i skogen nära pisten (om det finns några) och tänk på hur det var att som farsa på 1,90-skidor följa efter dig och Danneman när ni slank under alla grenar och svängde på femöringar runt stenar, gropar och stubbar...
Vad gäller NYC: finns det inte guidade turer i "Seinfeld Land"? Man hade ju gett en hel del för en can mullagatawny från soppnazins kantin!
Allt gott! Welcome home, son!
Skicka en kommentar